Livet enligt Emma

Usch, hade en hemsk morgon idag. Först ute och sprang 1 timme på morgonen, duschade och åkte ner på stan. Skulle bara till AF och sen på bio med Anna och barnen trodde jag, men det blev så mycket mer. Hann inte mer än kliva av bussen, det var han. Mannen från våldtäkten jag var med om för 6 månader sen. Fick panik och började gå mot af för att komma undan lite men han gick efter. Kom till af, gjorde det jag skulle och sen satt jag där tills han gått. Var som att återuppleva traumat igen när jag såg honom. Var ren tur att jag såg honom i tid annars kunde jag ha varit varsomhelst nu. På em blev det filmen Modig med barnen, liten lunch på donken med tjejerna och sen vara stöd när Ida spontantatuerade sig. Hade en liten diskussion med Victor på kvällen och sen gick jag hem o sov. Ibland måste man vara modig, även om det är tufft. Man får använda den där inre lilla hjälten och bevisa för sig själv att man klarar det. För man blir så stolt över sig själv när man väl klarat det. För i grund och botten är vi alla hjältar på vårat eget vis.