11:00:00
Ettusen Tvåhundra Dagar
Jag satt länge igår och funderade. Det är idag exakt ettusen tvåhundra dagar sedan jag stack hemifrån.
Ettusen tvåhundra dagar där jag inte fått se mina systrar.
Ettusen tvåhundra dagar sedan jag fick se min lilla systers vackra, stora, bruna rådjursögon.
Ettusen tvåhundra dagar sedan jag fick höra min stora systers skratt och dela den humor vi hade ihop.
Ettusen tvåhundra dagar sedan jag fick hålla om dom två människor som alltid ska finnas för mig, precis som jag alltid ska finnas för dom.
Jag Saknar Er. Nu mer än någonsin. Det har hänt så mycket som jag vill berätta.
Tänk om ni kunde få se hur stark och självständig jag blivit.
Tänk om ni kunde få se hur mycket skinn jag fått på näsan, jag vågar äntligen säga Nej!
Tänk om ni kunde få höra allt jag upplevt.
Tänk om ni kunde få se hur bra jag fått det!
Tänk om ni kunde få se mitt hem, som jag byggt upp alldeles själv.
Tänk om ni kunde få träffa alla dom fina vänner jag skaffat.
Jag är ingen liten, blyg viol längre. Jag är stark, full av självkänsla och accepterar inte ett Nej.
Jag vet vart jag står och jag har hittat mig själv. Jag har skapat mig ett litet nätverk av personligheter som alla ger mig glädje. Jag är hel, så gott det går.
Hur har ni haft det?
Har ni saknat mig?
Är ni lyckliga?
Vad har ni fått uppleva?
Det har gått Ettusen Tvåhundra Dagar sedan jag försvann.
Men jag vet att det kommer en dag då våra vägar korsas. Då vi kan vara tillsammans igen.
Då vi kan dela erfarenheter, berätta om våra liv och skratta ihop igen.
Jag Älskar Er.